Modebranschen är en av världens största miljöbovar och står för cirka 10% av de globala Co2-utsläppen. Det bästa vi konsumenter kan göra för att minska utsläppen är att använda plaggen vi redan äger så många gånger som möjligt istället för att köpa nya. Men det är också viktigt att vi lär oss välja kläder utifrån material.
Det finns många olika materialmärkningar, och tyvärr förekommer en hel del greenwashing. Positivt är dock att det satsas stort på nya material och utvecklingen – om än långsam – går åt rätt håll.
Nedan går vi igenom de vanligaste materialen inom klädproduktion:
Om du väljer medvetet kan du minska din klimatpåverkan för dina nyköp.
Naturmaterial som bomull, lin, hampa, bambu, silke och ull är vanligtvis bättre ur miljösynpunkt jämfört med syntetiska material som kräver mer kemikalier, oljebaserade råvaror och energi vid produktion.
De naturliga fibrerna är ofta slitstarka, nedbrytbara och lämnar inte mikroplaster i vår miljö.
Negativa aspekter av naturmaterial är att eko-odling är mindre effektivt i hur mycket avkastning du får per kvadratmeter odlingsyta, vattenmängden som krävs för t ex bomull är hög, djur som vi får ull av står för co2-utsläpp under sin livstid och det finns viss etisk problematik, exempelvis kommer silke från silkesmaskarnas kokonger.
På den syntetiska sidan är polyester det vanligaste materialet och tyvärr en riktig miljöbov. Även akryl, polyamid och elastan (också lycra och spandex som är registrerade varumärken men elastan-produkter) hör till denna grupp. Polyester och liknande material görs övervägande av fossil olja och kräver mycket energi och kemikalier vid produktionen. Dessutom släpper de ut mikroplaster vid tvätt och användning och är inte nedbrytbara material.
Här finns många företag som hävdar att polyester från PET-flaskor är ett miljövänligt alternativ men sanningen är att det vore bättre att flaskorna fick fortsätta sitt liv i PET-kretsloppet. När en flaska omvandlas till polyestertyg kan den nämligen inte bli en flaska igen.
Viskos eller Rayon är en regeneratfiber vilket betyder att cellulosafibern som används kommer från ett naturmaterial som trä eller bambu, men att fibern utvinns med hjälp av kemikalier. Ca 80% av all viskos som säljs är traditionell Viskos, och det mesta produceras i Kina, Indien och Indonesien med låg insyn och reglering. Men i denna grupp finns massor av intressanta alternativ som Tencel Lyocell, Tencel Modal, Lenzing Viscose, Ecovero (alla fyra görs av österrikiska Lenzing och har krav på FCS-märkt träråvara) samt Cupro (görs på rester från bomullsplantan) som är mer reglerade, hållbara och nedbrytbara.
Det viktigaste när det gäller viskos-material är att de tillverkas i closed loop-system* eftersom det krävs en mängd kemikalier för att utvinna fibern och förvandla den till tyg. Och att fabrikerna som tillverkar tyget använder förnyelsebar energi.
Det är också viktigt att veta var cellulosa-fibern kommer ifrån. Här är t ex FSC-märkning viktigt.
Blandmaterial är vanligt inom modeindustrin och kan vara en kombination av natur- och syntetiska fibrer. Dessa är svårare att återvinna och kräver mer energi och kemikalier vid produktionen jämfört med renodlade naturmaterial – därmed inte heller ett fantastiskt miljöval.
Positivt med blandmaterial är att syntetiska fibrer kan göra naturfiber mer slitstarka och bekväma, t ex skulle inte stretchjeans eller härliga yogatights i bomull och lycra vara möjligt utan blandfibrer. Och en ulltröja med en viss procent syntetfiber kan vara mer slitstark än en ulltröja i 100% ull.
När det kommer till läder finns det etiska och hållbara alternativ. Läder, oftast en biprodukt från köttindustrin, är slitstarkt, nedbrytbart och produceras i Europa i closed loop-systems* för att minska miljö- och hälsopåverkan. Andra delar av världen har inte alltid lika strikta produktionsregler och kan vara miljövidriga.
Veganläder däremot, är nästan uteslutande baserat på plast och kemikalier och är därför mindre miljösmart än hållbart producerat läder. Slitstyrkan för veganläder är mycket sämre än för vanligt läder och dessutom släpps mikroplaster ut under användning och tvätt. Ett veganläder kräver ett tyg som bas och detta kan vara antingen polyester (plast) eller bomull, så veganläder är också en blandfiber. Ett intressant veganläder-alternativ är ThomTex som tillverkar nedbrytbara läderliknande material av musslor, svamp och räkor.
*Ett closed loop-system är en process där resurser som vatten och kemikalier återanvänds på ett sätt som minimerar eller helt eliminerar avfall och miljöpåverkan. Ofta är även vattenåtgången minimal i dessa system, eftersom även vattnet återanvänds.
